samiochemma.blogg.se

Jisses, var ska vi börja? 

Idag har vi varit gifta en vecka, och vi påminner varandra hela tiden med ett leende på läpparna "Vi är gifta nu!". 

Det känns alltså fortfarande lite overkligt. Vi vill verkligen tacka alla om närvarade, hjälpte till eller bara stöttade oss denna dag, ni är bäst! Och TACK till Per Engstrom @perengstromsfoto (på fb och instagram), Dina bilder är helt otroliga och vi är så glada att du var med och förevigade denna dag.

 

Vi hade världens bästa dag, den hade inte kunnat bli bättre på något sätt, för oss var allt perfekt!

Dagen började tidigt, jag studsade upp kvart över 6 ut i köket, igång med frukost och sen in och väckte Sami. 
Jag var så exalterad och förväntansfull att jag bara sprang runt i hela lägenheten, in till Sami, satt och hoppade lite i sängen och sen ut och styrde igen haha. 
Han skjutsade mig sedan vid tio i 7 till Södlings där jag skulle få hår och smink fixat av bästa Elinova Cornström. 

Mina tärnor dök in runt halv 8-8, och sen var det full fart fram till klockan 13. 
Hår skulle göras på alla oss tre och sedan även smink på mig och Sara. 

När klockan närmade sig 12,15 tog jag på mig brudklänningen för första gången på riktigt. Och vilken känsla det var! Jag är så jäkla nöjd med mitt val av klänning, och jag njöt varje minut i den.

 

 

 

Klockan 13 gick bilen till kyrkan och här har jag börjat bli lite nervös. Sami som redan var där kunde mingla lite med alla gäster och prata med sina bestmans. 

 

 

Väl framme var det bara att säga hej till prästen, pappa och vår toastmaster Alexander samt den ena ur vårt värdpar Mattias. När jag tog pappas arm frågade han mig om jag var nervös? Jag tittade ner på min skakande hand i hans arm, skrattade och sa, " haha, jaa det kan man säga". 

Sedan öppnades portarna och längst ner kunde jag se Sami och nu lovar jag er att det var så SVÅRT att hålla bort tårarna. Pappa och jag började gå ner och jag var tvungen att koncentrera mig för att inte snubbla på klänningen. Jag tittade runt i kyrkan och även här var jag tvungen att verkligen koncentera mig för att inte börja gråta, att se alla underbara människor med glädje i blicken var så underbart och känslofyllt.

Väll där framme möter Sami mig med ett stort leende, hälsar på pappa och tar min hand. Så viskar han tyst till mig, " - Jag sa ju att jag skulle stå här framme och vänta på dig." Så gick vi långsamt fram till altatet tillsammans.  

 

Även om han var stadig och lugn på rösten så fick jag reda på i efterhand att han såg minst lika nervös ut när han gick in. Sami berättade i efterhand att det var nervöst och något nytt att ha ca 100 ögon på sig nerifrån kyrkplatserna så man kunde inte undgå att försöka stå och skämta bort det tillsammans med sina bestmans haha. 

 

Jag tror även det fanns några fler som var nervösa med psalmer som spelades eller inte spelades och liknande, men det går jag inte in på..... Ni som var där vet :). 

Vi stördes i alla fall inte av något som gick "fel" utan var lika glada för det. 

Vi hade ju en underbar sångerska och gitarist i kyrkan som såg till att göra vigseln till det där lilla extra. Låtarna vi valt spelades så bra att de blev bättre än orginalet, STORT tack till er. 

 

Vi gick in i skrubben på sidan av med tärnor och bestmans och pratade och skrattade medans alla andra rörde sig ut ur kyrkan. 

Sedan var det dags att gå ut och möta gästernas jubel. 

 

Efter mycket kramar och hälsningar åkte vi ut till krusenhof för att ta några av de första bilderna tillsammans som ett gift par.
Här kommer även lite bilder ifrån fotograferingen ute på abborreberg .... 3,2,1....... 

 

 En lite brudskål hann vi med också :) 

Nu skulle äntligen middagen börja. Och vilken middag det blev! Vi skrattade, fällde några tårar här och där och bara njöt. Vi njöt verkligen av att alla vi bryr oss om var på samma ställe för en dag så vi hade chans att få träffa alla. 

Det var ju en hel del tal under kvällen och de var helt underbara, TACK för alla fina ord ni sade om oss. Det värmer så otroligt mycket. 

Sedan var det dags för Samis tal och nu visste jag att nu kommer tårarna att rinna på mig, och det gjorde dem. 

Det var ett fantastiskt tal och jag kunde inte varit lyckligare.

Att jag sedan efter hans tal skulle genomföra mitt tog lite tid. Jag fick inte riktigt stopp på tårarna när de väl börjat rinna haha. Men det gick och jag var faktiskt inte nervös för första gången denna dag. 

 

 

Nu skulle bord och stolar röjas undan och sedan var det dags för bandet att rigga. Vi gick ut och minglade med gästerna och bara hade det trevligt. När de var klara så var det dags för första dansen och det var så härligt. 

Att vi två stod där i en vacker lokal, omsvepta i kärlek, glädje och harmoni tillsammans med våra närmsta, jag får rysningar när jag bara tänker på det. 

NU! Var det fest, och vilken fest det var! Jag har nog aldrig haft så roligt under en hel kväll och vi höll på långt in på småtimmarna, några starka krigare var med oss ända in i slutet haha. Det verkade verkligen som alla hade roligt och att det var lyckat, och vi hoppas verkligen att det var så. För något vi ville ge alla var en fest att minnas, tills döden skiljer oss åt.
För oss två så var det en underbar dag, kväll och natt. Vi kommer aldrig någonsin att glömma detta, och vi har massor av fina bilder om påminner oss. 

 

Klockan 5 bar Sami mig över tröskeln (ja, han gjorde faktiskt det!) hemma i vår lägenhet och nu kände vi verkligen hur tröta vi var, men oj så lyckliga! 

Återigen, ett stort tack till alla som var involverade i vårt bröllop. Vi är så glada att ni har varit det!

 

Tack till er om röjde och donade under dagen samt vill vi även passa på att ge vårat värdpar ett STORT tack, för att ni fixade och donade under dagen, kvällen och natten.... Samt morgonen efter även om ni sov minst... Ni är underbara.

 

Vi älskar er alla. 

 

Puss och kram från Herr och Fru Paulsson.