samiochemma.blogg.se

Hejsan! 

 

Det känns som det är dags för lite uppdatering. 

Nu har jag bott tillsammans med Sami här i snart två veckor. 

Det är helt sjukt vad fort tiden går, även om det känns som jag har varit här längre än så. 

 

Jag har suttit och tänkt lite på vad som har hänt sedan jag kom hit och det känns inte som det är så mycket. 

Men när jag sedan rabblade upp allt i mina tankar så är det ju ändå en hel del! 

Första veckan här var väldigt intensiv och känslosam. 

 

Jag rivstartade måndagen med min första intervju för företaget Hudson för ett jobb som Adminstratör. 

Det gick helt okej, eller det gick bra! Problemet var att jag blev sååå nervös precis när jag skulle sätta mig ner och prata med George och Florin, jag som typ ALDRIG blir nervös... Jag kände bara hur jag tappade ord, började staka när jag pratade, svettades och blev röd som en tomat i ansiktet. 

Jag ursäktade mig typ en kvart in i intervjun och sade att jag var lite nervös (min idiot) och att det var därför jag tappade ord. George och Florin satt då som frågetecken och sa "You don´t seem nervous at all? You´re not sweating, you´re not red like a tomato in your face and you´re making yourself perfectly clear". HAHA kände jag bara då, det är ju PRECIS det jag gör... Men det var ju bra att jag hade ett pokerface, som jag tyvärr avslöjade... Men det gjorde ingenting sade de. När jag ställde mig upp från stolen så kändes det som någon hade dränkt min rygg med vatten hehe. Men det gick som sagt bra, de verkade nöjda och vi skakade hand och skiljdes åt. 

Så nu var det bara att hålla tummarna.

 

Samma vecka provtränade jag med ett fotbollslag som heter Spartancs FC som spelar i skottska Premier League. 

Lite väl högt tänkte jag när jag var påväg till träningen men det är ju bara att testa. Antingen så vill de ha mig eller så passar jag inte där.

Träningen gick jätte bra, de var nöjda och ville att jag skulle fortsätta komma dit. Nivån var typ 1 eller 2 steg högre än det jag spelat hemma. De var lite snabbare, säkrare och starkare. Jag tror fasen inte att de slog en enda felpassning på HELA träningen, inte ens när vi spelade sista tjugo minuterna. Det var faktiskt Sami som sade det till mig efteråt. 

Dock så känner jag att jag nog vill ha en paus från fotbollen en stund vilket jag sade till dem. Men de vill gärna att jag kommer och pratar framtid med dem ändå, eftersom de saknar en mittback till nästa säsong och de vill ha mig i laget. Så jag ska prata med dem och sedan se hur jag känner. Jävligt kul att de faktiskt vill ha mig, det trodde jag aldrig! 

 

Förra helgen kom Henke, Nockis, Jonas och Totte hit från Sverige och hälsade på vilket var superkul! 

De festade konstant från typ fredag morgon till söndag kväll tror jag haha! I lördags åkte vi alla till Falkirk för att se Stew Mels match. Det var en riktigt rolig match att titta på, speciellt när den slutade med vinst för Stew Mel. Efter det så åkte vi alla hem till mig och Sami för förfest för att sedan åka till  The Grassmarket. Om jag förstod det rätt så är det ett enda stort område med bara barer och nattklubbar. Det var lite suddigt när vi kom dit hehe.

Kvällen avslutades på nattklubben som heter Silk som var helt okej. 

Söndagen var riktigt seg då jag och Sami båda var jäkligt slitna från kvällen innan. Och stackars Sami skulle jobba på natten från 18-03.30 på hotellet. 

 

I tisdags var jag på en annan intervju som kundtjänstmedarbetare (trodde jag iaf) på ett företag som heter SYKES.

Det började riktigt bra med en gruppintervju och sedan en tour genom hela huset. Det jobbar ca 840 personer där och 2400 + i hela världen, så det är ett rätt stort företag. 

Något som är riktigt kul är att 70 % av alla anställda i Edinburgh är inte födda i Storbrittanien. Vilket betyder att det är otroligt många utlänska som jobbar där. Alla är relativt unga och det finns en hel del svenskar vad jag förstår. 

Efter touren så skulle vi gå iväg på one on one intervjuer och här blev det lite knasigt. 

En av gruppledarna säger " Nu ska vi gå iväg på enskilda intervjuer. Jag vet inte vart alla ska, men jag vet nog var du ska Emma" och så tittar han på mig. Jag svarar att jag söker som kundtjänstmedarbetare för klienten Ascensia Diabetes Care. Sykes är alltså ett företag som blir anställd av ett annat för att sköta hela processen med kundtjänst. Han tittar på mig lite konstigt och bara nej... Du ska med mig till Siemens för intervju som Produktspecialist. Vi båda börjar skratta missinformeringen och gick iväg. 

Shit tänkte jag, hur fan ska jag lyckas med detta nu då. Först blev jag arg för att det var ju inte det jag förberett mig för och inte de jobbet jag ville ha,  samt att jag kände hur fan ska jag klara av detta då?! 

Men det var bara att "go with the flow" och göra det bästa av situationen, 

Jag fick förlarat för mig vad rollen var, vilket inte direkt var överdrivet svårt. Utan man måste bara lära sig det. 

Så intervjun gick riktigt bra faktiskt och jag fick en grymt bra känsla för företaget. 

Rekryteringsfirman ringde mig lite senare efter jag hade mailat och sagt att de felinformerat mig om vad det var för roll jag sökte hos SYKES. De förklarade då att efter gruppintervjun tyckte SYKES att jag skulle passa bättre som produktspecialist och tog mig därför dit istället. Inte mig emot, detta verkar mer utmanande vilket jag gillar!

Sedan sade hon att SYKES redan hade kommit tillbaka till dem med feedback och att de ville erbjuda mig jobbet! Så otroligt roligt! 

 

Jag tackade ja och behövde bara gå arbetslös en vecka. Tack som fasen för det! Höll på att dö av tristress. 

Jag pratade med det andra företaget Hudson idag och de kan inte erbjuda mig något jobb förens i Januari även om de sade att de ville ha mig nu. Jag är sjukt nöjd över jobbet på SYKES och jag börjar där på måndag. 

 

Annars flyter allting på relativt bra. Jag har hittat ett gym som jag trivs på. De har verkligen allt som man kan vilja ha, gym, pool, jacuzzi, bastu, ångbastu osv. Så underbart! 

 

Sami gör bra ifrån sig på träningar och matcher och har spelat 8:a de senaste matcherna istället för 7:a. Vilket han tycker är kul så det är verkligen bra. Han jobbar riktigt mycket på hotellet nu vilket är skönt, att det äntligen lossnat lite med jobb för honom också. Även om han hellre skulle vilja ha ett jobb med dagstider så duger detta för tillfället. 

 

Det är så jäkla skönt att bo ihop igen. Jag förstår inte riktigt hur vi har klarat av de senaste tre månader utan varandra men på något sätt har det ju gått. 

Nu börjar bara nästa utmaning, Hemlängtan. Aldrig är man nöjd ;). 

Jag har längtat hem en del denna vecka. Det är ganska tufft att inte veta när man kommer komma hem igen och träffa våra familjer och alla vänner. Jag/vi saknar er! 

Sami har ju gjort detta en gång förut (Nya Zeeland), så han är lite mer van eller vad man ska säga. 

Men vi försöker bara prata om det så mycket vi kan när jag längtar hem och då blir det bättre. Det tar nog en stund innan man kommer in i det. 

Jag är dock riktigt glad för att få börja jobba nästa vecka, så man kommer in i en vardag här och förhoppningsvis hittar lite nya vänner. 

 

Nu ska jag gå hem (snor lite wifi på hotellet) och laga middag. Sami jobbar till elva ikväll så jag får fredagsmysa själv. Imorgon är det dags för match igen! Dock i Aberdeen vilket ligger 3 timmar härifrån. Så jag ska stanna hemma och umgås med Anna (rugbyfru) istället.

 

Hoppas alla ni där hemma har det grymt! 

Puss och Kram från Fru Paulsson. 

 

Bjuder på lite rugbybilder eftersom jag är så kass på att ta kort!!