Det är hur lång tid det har gått sedan vi två blev man och fru. Ett år, 365 dagar, 8760 timmar, 525 600 minuter, 31 536 000 sekunder sedan vi fick uppleva den mest underbara dagen i vårt liv hittills tillsammans med er. Det har hänt så otroligt mycket på detta år, mer än vad vi någonsin trodde skulle hända. Vi är just nu i Australien och lever vår dröm, och allt detta är mycket tack vare er och era fina gåvor som gjorde det möjligt för oss att köpa flygbiljetterna hit. Vi är så otroligt tacksamma och glada att ni delade denna dag med oss för ett år sedan.

 

Några av våra absoluta favoriter från vår fotosession med vår fotograf Per Engström 

 

Meningen med detta inlägg är helt enkelt att vi vill ge er det största tack som finns. Vi är väl medvetna om att vi inte har skickat ut några tackkort, och vi vet att en del av er kanske inte är så glada över det. MEN tanken var att vi skulle göra det på årsdagen och skriva något i stil med ”Vi får vänta fem år på att öppna vår box, då fick ni vänta ett år på tackkort”. Samt att det också skulle vara en fin påminnelse om vad som hände för ett år sedan, vi ville helt enkelt göra det mer speciellt på vårat vis. Men det med att posta kort blir lite svårt eftersom vi är på andra sidan jordklotet.

Vi vill tacka alla gäster som kom till kyrkan och var med på middagen, att ni var där och ville dela detta med oss betyder så mycket. Vi vill rikta ännu ett stort tack till vårt värdpar Fia och Mattias, ni anar inte hur mycket vi uppskattar allt ni gjorde för oss och hur fint ni hade planerat hela middagen! Vår toastmaster Alexander som gjorde sitt ”jobb” med bravur, tack! Sist men inte minst vill vi tacka våra tärnor och best mans, Sara, Madelene, Sebastian, Jonas och Nicklas. Ni var vid vår sida från morgon till kväll och höll oss lugna och trygga. Våra föräldrar som var med och stöttade oss från första stund! Vi älskar er alla som var där på Vår dag så mycket.

 
Så vi har hört att det är det första året som gifta som är det tuffaste? Vi vet inte om det är en skröna (?), men vi kan i alla fall intyga att det har varit det tuffaste men mest utvecklande året för oss som par. Sen att det kan ha och göra med att vi bodde 3 månader isär, flyttade till ett land där det regnar 95% av tiden och sen åkte till andra sidan jorden kan vi inte förneka. Det hade mest troligt inte varit det mest lärorika och utvecklande året för oss om vi inte hade gjort allt  detta. Vi har lärt oss mycket om oss själva och varandra och vi har båda två vuxit som människor, vilket är helt underbart. Vi älskar varandra ännu mer idag än vad vi gjorde på vår bröllopsdag och vi båda stormtrivs där vi är idag.

Australien är helt otroligt och det passar oss så bra. Vi har blivit väl omhändertagna sedan vi kom hit och alla vi har mött och möter är så vänliga och trevliga. Livet här väldigt laid back och enkelt, vilket vi gillar!

Hur går det för Fru Paulsson?

 

Jag har haft det rätt svårt att hitta jobb här nere, vilket såklart är sjukt frustrerande. Alla jobb jag har sökt som vill gå vidare och träffa mig för en intervju backar när de får reda på att jag är här på ett working holiday visum. Och anledningen till det är att de inte får lov anställa mig permanent och då vill de inte gå vidare. Detta har gjort det väldigt svårt för mig att hitta ett jobb likt det jag har gjort förut. Så därför var jag tvungen att titta åt andra håll för arbete. Så jag har ett jobb på ett café som heter Little White Bull där jag får lite strötider och sedan har jag även fått jobb på ett annat café som heter The Locomotive som specialiserar sig på just kaffe. Hos dem får jag just nu lära mig hur man gör kaffet, alltså att bli en barista. Och detta är riktigt roligt så allt verkar lösa sig nu för mig med jobb.

Fotbollen går bra och vi leder för tillfället serien vilket är riktigt roligt. Jag kom faktiskt precis hem från vår match som var den blötaste jag någonsin har spelat. Planen var riktigt blöt då det har regnat väldigt mycket här så ni kan ju tänka er hur tungsprungen den var och sen regnade det nog 80 % av matchen också.  Vi låg under med 2-0 i nästan 60 minuter innan vi äntligen fick in ett mål och då började flera rulla in. Tillslut vann vi med 3-2, såååå skön vinst. Jag spelade även mittfältare halva matchen vilket jag inte har gjort på 2 år och det var riktigt kul!


Hur går det för maken då?

 
- Jag jobbar hos en av lagets sponsorer som rörläggare och jobbar just nu på ett projekt där vi bygger en pumpstation i ett nybyggt villaområde. Passar mig bra med tanke på arbetsbakgrund och att jag trots allt studerade inom området. Livet, jargongen och tempot är mycket likt Sverige vilket är skönt. Angående studierna så har jag hoppat av utbildningen då jag hade behövt tagit upp dem i höst och vi är inte redo att åka hem i September för det. Självklart är det tråkigt då jag älskade att studera och utvecklas inom något nytt men en chans som denna har man kanske bara några få gånger i sitt liv.  
 

Hur går det med rugbyn?

- Laget jag spelar för heter Hamilton Hawks och spelar i Blått och guld ( Väldigt passande), klubben fyller 50 år detta år och har vunnit ligan de senaste 2 åren och vi ångar på i serien.
Jag trivs väldigt bra i klubben och var tvungen att gå stegvis genom lagen (Klubben har 4 lag + Juniorer) för att nå upp till första laget. Jag har fått möjligheten att spela 4 matcher på den position jag trivs bäst i och igår hade vi seriefinal och derby mot Wanderers som vi vann mot i finalen förr året. Märkte tidigt skillnaden och vad matchen betyder för Hawks då förberedelserna i veckan har varit på en annan nivå vad det gäller teori och intensitet. Matchen var verkligen en nivå upp mot de andra matcherna och riktigt rolig att spela. Vi låg under med 0-15 efter 20 minuter och sedan började vändningen i 24:e minuten och vi avslutade första halvlek med att göra försök så det stod 15-15. Andra halvlek vägde fram och tillbaka med stor press från båda lagen, domaren hade fullt upp med att hålla koll på matchen och efter vi gjort försök och gått förbi till 20-15 så pressade dem på sista 10 min och slog in en straff till 20-18, sista 5 minuterna bestod av misstag, try saving tackles och en hel del slit och är riktigt lättad över att vi vann. Nu ligger vi 1:a i serien och har en hel del att jobba på för att behålla förstaplatsen.
Miljön i laget är proffesionell och vi har bra coacher som ger mig möjlighet att utvecklas. Vi har en fyscoach som ser till att vi kan prestera optimalt och lägger upp träningen utanför planen åt oss och teamet kring laget jobbar lika hårt som oss spelare för klubben. Balansen mellan rugby, träning och livet här är perfekt och jag/vi stortrivs med det.
 

 

Vi firade vår bröllopsdag redan förra helgen då vi båda hade matcher denna så vi passade på när vi var spellediga båda två. Vi firade lite hela helgen kan man säga så här får ni höra vad vi gjorde. På fredagen gick vi ut och åt på en jättefin restaurang som låg precis ovanför Newcastle beach som heter Rustica. Vi delade på deras populära ”lamb shoulder” och den var fantastisk! Vi hade en så mysig kväll med god mat och dricka bara vi två. På lördagen var det dags för Hamilton Hawks 50th Anniversary Ball och det var ett ”Black Tie” event så här var det verkligen finkläder som gällde. Kvällen var riktigt bra planerad och det var otroligt roligt att vi fick vara en del av detta. Vi gick till en nattklubb som heter King Street efteråt men stannade bara i någon halvtimme innan vi åkte hem. På söndagen tog vi det lugnt, tränade och handlade mat inför veckan. Vi åkte och köpte ett monopol och spelade spel hela kvällen. Sen kom måndagen och vardagen var tillbaka, men inte för oss riktigt än. Förra måndagen var en ”Public holiday” här så Sami var ledig från jobbet och jag hade inget skift inplanerat. Så vi åkte till The Australian Reptile Park som ligger ungefär 10 mil från oss söderut mot Sydney och hängde med massa coola djur. Sami hade en större fågel som förföljde honom när vi var där och gjorde massa konstiga ljud haha. Vi klappade kängrus och höll även i en burmesisk pytonorm. Det var riktigt intressant då de flesta djuren såklart var från Australien och det är bra at lära sig om det. Men vi fick återigen även reda på att chansen att stöta på en farlig orm eller spindel i storstäderna är mycket liten, så alla ni som använder det som ursäkt för att inte åka till Australien kan sluta med det nu 😉. Samt att om du mot förmodan ser en orm, spring åt andra hållet. Den kommer INTE komma ifatt dig 😊. Hela förra helgen var jätte mysig och vi njöt verkligen av den.

 

 
 

Vad som händer i framtiden är lite oklart just nu och vi tycker om att hålla det så för tillfället. Vi vet inte riktigt om vi vill stanna 2 år än men det lutar mot det. Så vi börjar kolla upp lite rural work som vi kan göra i 3 månader så vi kan söka för ett andra års visum. Men så ser det ut just nu. Vi längtar väldigt mycket tills vintern är över här för just nu regnar det väldigt mycket. Vi vill ha sol och värme!!

Vi hoppas att detta inlägg uppskattas och dela det gärna med nära och kära som inte har möjlighet att se det.
Hoppas någon kommer och hälsar på ;) 

Puss och kram 
Herr & Fru Paulsson